söndag 3 december 2006
inte, men:
glömde: är inte självdestruktiv i mina ögon, ändå bjuder jag hem en främling från ingenstans och ska låta honom dela måltid och tid i mitt matta vardagsrum. nånstans måste gränsen dras och man måste på något sätt våga... våga. det kanske går åt helvete. på tusen olika sätt. det kanske det gör. isåfall har jag iallafall inte bangat en utmaning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar