om jag skriver ord för ord, ett i taget, inte alla samtidigt, kanske tröst droppvis sipprar genom tidsväggar och hotander parkettgolv.
men troligen inte.
det var ändå värt ett försök, från denna skyddade plats som inte blev mer än så här: väggar, golv och tak jag inte får måla svart fast jag vill.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar